Posts Tagged ‘Emo’

I’m fabulous n***a, Lil B

mars 15, 2011

Lil B – Illusions of Grandeur Remix

Jag blir så glad och så tacksam av att detta finns, att jag får leva samtidigt som detta fantastiska händer.

I rather be the Based God nigga than ANYBODY/see no battleground, the past? Forget about it

 

Screwed & Chopped: Stockholmssyndromet – 1 (med Mohammed Ali & Camaleon)

januari 26, 2011

Det känns som jag är sist i Sverige att upptäcka Stockholmssyndromet men jag spenderade iofs hela hösten med att ligga under ett täcke o gråta så jag skyller på det. Iallfall, jag tar igen det nu o BOOM vad fett det är. Alltså, tydligen ingår dom i samma click som bl.a. On-Ree & C.U.P. , E.C. (Ecstra Cheese), å fortsätter dom såhär så har vi att göra med ännu ett riktigt fett  rap-kollektiv ah-la Ayla o Highwon. En av mina favoritlåtar på Ettfyranånstans? är den här, 1 med Mohammed Ali och den glada överraskningen Camaleon, som både rappar och låter rätt mycket som The Latin Kings vilket är skitfett. FAN va mycket bra rappare Sverige har just nu.

Så, om ni verkligen vill chilla ut den till den här låten rekommenderar jag min version, fett nersaktad och choppad med kärlek:

Stockhomlssyndromet med Mohammed Ali & Camaleon – 1

Brytburken fortsätter leverera med intervjuerna, så självklart har han Talladega  en färsk intervju med Sthlmssyndromet på den sidan av internet. Fetaste citatet:

rappare har inget viktigt att säga nuförtiden men även skitlåtar ger mig insperation att skriva låtar. Härom dagen hörde jag Drakes nya, jag sprang till studion direkt och la en av mina bästa verser. Så som sagt, skit influerar mig också.

PS. Jag fick en kommentar igår om att länkarna till vissa av mina gamla S&C-låtar inte funkar längre men jag gick igenom dom o allt verkar fortfarande funka… Men om det är nån som vill ladda nått o de strular, droppa en kommentar så hookar jag.

PSS. Ryktet säger att Stockholmssyndromet spelar i Göteborg på fredag, vi kanske syns där #SWAG

Det fanns en tid då Dipset > ALLT

januari 18, 2011

Purple City feat. Jim Jones – Purple City Byrdgang

Jag råkade lyssna på den här låten nånstans på internet och kollade mitt itunes o så hade jag den inte så jag googlade efter en mpFree och hittade den  på den här samlingen som verkligen inte är Dipsets femtio bästa låtar (även om många av dom allra bästa är med) men kan mycket väl vara Dipsets 50 ”största” låtar. Iallfall så är Purple City Byrdgang (låten) med och det var märkligt att lyssna på den igen, det är lätt fyra år sen sist. Den kom på i ipoden när jag satt på vagnen på götaälvbron och du vet, ”tog mig tillbaka”. Till 2005. Fan vad jag lyssnade mycket på den här låten då, ni som var med minns ju, Dipset var så jävla heta i mitten av nollnolltalet det var psykos, hipsters hade visserligen upptäckt dom by oh five och det var lite jobbigt men dom var fortfarande the shit in my eyes och jag satt o beställde riktiga, fysiska, cd-skivor med dipset-mixtapes. Purple City Birdgang var till o med en ”riktig” skiva och jag äger den (asså jag vet inte var den är), jag kan ha beställt den från internet eller så fanns den på typ recordnet eller Skivhugget. Iaf min poäng är att Dipset lyckades med det där som vissa crews lyckas med ibland, att skapa den där ”movement”-känslan, att det är STÖRRE än bara musiken. Jag köpte en lila Dipset-t-shirt från ebay efter att den här låten kom, jag tyckte ALLT i videon var skitcoolt, pianot i gatan, cyklarna, den där nästan sorgsna minen som den där tjejen har när hon dansar o mimar till hooken på 3:57, Jim Jones lila paraply, Un Kasas rosa hatt. När Jim jones rappar att han/dom är ”hardbody”, fan jag tänkte jättemkt på det, verkligen föreställde mig hur det skulle kännas att TA på honom och att han skulle vara helt hård (eh JA jag fattar att han inte menar det bokstavligt jag är inte dum i huvet), det var lite upphetsande (yes homo, även om jag aldrig tyckt att Jim Jones varit het) och lite… inte skrämmande men… Jag fick minnesbilder från en gång när jag var kanske 14 och jag skulle möta mina kompisar i stan men var fortfarande själv och det var valborg eller lucia eller ngn sån där fest-kväll när ALLT is going the fuck down och stan var helt hetsig, alla var på spänn som alla är på sånna kvällar, speciellt alla under 20, kåta, hetsiga, aggressiva, på g, på fyllan, på sin vakt, på väg, PÅ. Jag går av vagnen och det kommer några killar mot mig o en av dom BAM går rakt in i mig med hela sig och jag ramlade nästan men han fortsatte bara gå, skitnöjd, jag var ensam så jag gjorde ingenting (vilket jag inte skulle gjort ändå för jag har aldrig kunnat slåss men om jag hade varit med mina kompisar så hade det antagligen ändå blivit en ”situation”) skitsamma den här killen, hans kropp var STENHÅRD, hardbody.

Det är jättekonstigt att lyssna på den här låten nu när Dipset-mania as we knew it är över, nu är det liksom bara en låt, en bra låt men då var det nått helt annat, som jag sa något mer, lyssna på beatet, det är så hotfullt, det var som att lyssna på en krigsförklaring, det var så jävla coolt, det var som att lyssna på våld, jag som är värdelös på våld men som såklart ändå dras till det, rädslan och fascinationen tillsammans liksom.

Screwed & Chopped: Darin – I’ll Be Allright

januari 12, 2011

FALL TURNS TO SPRING, I’LL SPREAD MY WINGS

AND BE ALLRIGHT

^^^^ Det är det jag satsar på nu.

Darin- I’ll Be Allright (Screwed & Chopped av petter417)