Posts Tagged ‘#genus’

Söööödra sidaaaaaan

januari 18, 2011

SödraSidan feat. Danjah – Södra sidan

Alltid när jag upptäcker sånt här blir jag lite stressad över att inte ha full koll på all (bra) svensk rap som kommer hela tiden. Det känns ibland som jag har bättre koll på Baton Rouge rap-scen än Sveriges, vilket såklart inte är sant men liksom varför finns det ingen DirtyGloveBastard för svensk rap, som lägger upp allt nytt men sorterar bort allt töntigt? Hur gör man för att hålla sig uppdaterad? Måste jag börja actually hänga på whoa igen? Säg inte att jag måste skriva in k-i-n-g-s-i-z-e-m-a-g-a-z-i-n-e i webläsaren, de e så jävla jobbigt för en kompulsiv korrekturläsare som jag att titta på den sidan. Jag kanske helt enkelt får börja röra mig mer utanför huset, kanske till o med lämna Hisingen ibland. Fast här har vi ju BalkanBrigaden iofs…

I alla fall.

Detta är SödraSidan som hette Dalenbarn innan och denna videon är som en uppgraderad version av denna, uppskruvad kontrast, specialtryckta kläder osv men med samma REPPA ORTEN-ambitioner vilket i princip aldrig blir dåligt. Dom här två tillsammans med Sebbe från Kartellen och Fittja-Chrille och the OG-”galen svenne”, Joel, svensk förorts-rap börjar få många rappare som reppar den där enda-svennen-i-gänget-swagen. Jag kommer o tänka på Kartellen-intervjun i Kingsize med Kinesen o va han säger om Sebbe:

– Sebbe är en riktig förortssvenne. Jag har växt upp med såna. Du vet, de mesta pengar jag har gjort har jag gjort med svenskar och dom här svennarna från förorten är galna, dom skiter i allt. Du vet de hatar, de dricker. Sebbe är ju bara 23-24 och jag var också jobbig i den åldern, jag var fett jobbig men jag försöker hålla honom i tyglarna och att han har hamnat i problem nu var dumt.

Jamen så är det ju, det området som var mest hood där jag växte upp, där bodde alla turkarna och några kineser och dom kom ju från helt vanliga familjer som av olika anledningar hade flytt(at) till Sverige och så bodde dom där för det var där dom hamna men den enda svensken jag kände som bodde där hans farsa var ju galen. På tal om hans farsa; han brukade lyssna på sin sons Ultima Thule-kassetter o tyckte det va fett. Alltså detta var på 90-talet, o nittiotalet va sjukt på det sättet att en svenne-kickers som hängde med turkar o joguslaver kunde pumpa Ultima Thule o samtidigt låna mina East 17-kassetter (East17 = LOL men vafan vi gick i mellanstadiet, jag räknades typ som värsta ”hiphoparen” för att ja hade sånna band #fuckjagegammal). En annan kompis från den tiden var en finne som fick cancer, gick på cellgifter, tappade allt hår, överlevde cancern men fortsatte raka huvudet för att se lite nasse-hård ut. Och han var verkligen inte nasse, han var jättesnäll men hela den grejen var inne då. Detta var alltså innan Petters första skiva kom o rakad skalle på svenska killar kodades om från skinn-skalle till ”hiphop-skalle”, även om det tog ett tag för dom äldre generationerna att vänja om sig. Jag såg frrsten den här killen för första gången på typ 15 år från vagnen vid Backaplan i höstas och han såg ut att vara på god väg att bli tjackis nu.

I alla fall.

Bland youtube-kommentarerna till Södra sidan så snackas de en del om att den ena killen (jag vet inte vad dom heter, dom presenterar sig på denna videon men jag hör inte riktigt vad han säger) ser fett hög ut och I can totally see att man gör den tolkningen. Men framförallt har han den där galna blicken som man känner igen så väl, jag ser inte knark när jag ser hans blick jag ser smärta. Han har nästan dom där Lil Boosie Mind Of A Maniac-ögonen.

Men alltså, fet låt, väldigt bra beat som växer varje gång man lyssnar på det, som Brytburken sa så har Danja dispens på autotune i Sverige och här passar det skitbra ihop med det elektroniska, det finns vemod i beatet, låten är REPRESENT-REPRESENT uppblandat med smärta hat och frustration.

LEVER FÖR DAN, DÄR INGENTING BLIR STORT SEN

SÖDRA PORTEN, EY VÄLKOMMEN TILL ORTEN

Det fanns en tid då Dipset > ALLT

januari 18, 2011

Purple City feat. Jim Jones – Purple City Byrdgang

Jag råkade lyssna på den här låten nånstans på internet och kollade mitt itunes o så hade jag den inte så jag googlade efter en mpFree och hittade den  på den här samlingen som verkligen inte är Dipsets femtio bästa låtar (även om många av dom allra bästa är med) men kan mycket väl vara Dipsets 50 ”största” låtar. Iallfall så är Purple City Byrdgang (låten) med och det var märkligt att lyssna på den igen, det är lätt fyra år sen sist. Den kom på i ipoden när jag satt på vagnen på götaälvbron och du vet, ”tog mig tillbaka”. Till 2005. Fan vad jag lyssnade mycket på den här låten då, ni som var med minns ju, Dipset var så jävla heta i mitten av nollnolltalet det var psykos, hipsters hade visserligen upptäckt dom by oh five och det var lite jobbigt men dom var fortfarande the shit in my eyes och jag satt o beställde riktiga, fysiska, cd-skivor med dipset-mixtapes. Purple City Birdgang var till o med en ”riktig” skiva och jag äger den (asså jag vet inte var den är), jag kan ha beställt den från internet eller så fanns den på typ recordnet eller Skivhugget. Iaf min poäng är att Dipset lyckades med det där som vissa crews lyckas med ibland, att skapa den där ”movement”-känslan, att det är STÖRRE än bara musiken. Jag köpte en lila Dipset-t-shirt från ebay efter att den här låten kom, jag tyckte ALLT i videon var skitcoolt, pianot i gatan, cyklarna, den där nästan sorgsna minen som den där tjejen har när hon dansar o mimar till hooken på 3:57, Jim Jones lila paraply, Un Kasas rosa hatt. När Jim jones rappar att han/dom är ”hardbody”, fan jag tänkte jättemkt på det, verkligen föreställde mig hur det skulle kännas att TA på honom och att han skulle vara helt hård (eh JA jag fattar att han inte menar det bokstavligt jag är inte dum i huvet), det var lite upphetsande (yes homo, även om jag aldrig tyckt att Jim Jones varit het) och lite… inte skrämmande men… Jag fick minnesbilder från en gång när jag var kanske 14 och jag skulle möta mina kompisar i stan men var fortfarande själv och det var valborg eller lucia eller ngn sån där fest-kväll när ALLT is going the fuck down och stan var helt hetsig, alla var på spänn som alla är på sånna kvällar, speciellt alla under 20, kåta, hetsiga, aggressiva, på g, på fyllan, på sin vakt, på väg, PÅ. Jag går av vagnen och det kommer några killar mot mig o en av dom BAM går rakt in i mig med hela sig och jag ramlade nästan men han fortsatte bara gå, skitnöjd, jag var ensam så jag gjorde ingenting (vilket jag inte skulle gjort ändå för jag har aldrig kunnat slåss men om jag hade varit med mina kompisar så hade det antagligen ändå blivit en ”situation”) skitsamma den här killen, hans kropp var STENHÅRD, hardbody.

Det är jättekonstigt att lyssna på den här låten nu när Dipset-mania as we knew it är över, nu är det liksom bara en låt, en bra låt men då var det nått helt annat, som jag sa något mer, lyssna på beatet, det är så hotfullt, det var som att lyssna på en krigsförklaring, det var så jävla coolt, det var som att lyssna på våld, jag som är värdelös på våld men som såklart ändå dras till det, rädslan och fascinationen tillsammans liksom.